Modette

5 saker jag önskar att någon berättat om att växa upp med syskon med autism
Jag såg att min mamma och bror delat ett inlägg om att det är asperger-, autism- och adhd-medvetenhets månad. Jag vet inte om det stämmer, men det är något som man alltid borde sprida medvetenhet kring.
 
Så jag tänkte dela med mig av några personliga erfarenheter som jag önskar att jag själv visste om när jag växte upp med min bror som har Autism.
 
Idag är jag så glad och stolt över att min bror just är min bror. Han har lärt mig jättemycket om livet som jag aldrig hade haft varken kunskap eller förståelse för om det inte vore för honom. Men det tog mig några år innan jag kunde haja hur jag skulle vara som syster för att vi skulle funka ihop bättre – med den här texten kanske jag kan hjälpa något annat syskon förstå hur man ska agera då jag själv inte hade någon att prata med.
 
1. Ibland måste det vara orättvist för att det ska bli rättvist
Jag kände ofta att min vilja och mina känslor prioriterades bort av mamma när vi bråkade. Jag kände mig tvungen att vika mig oftare och jag tyckte det var hemskt orättvist. Idag förstår jag att det kanske behövde vara orättvist, för att det skulle bli rättvist.
(null)
 
2. Det är okej att gå och prata med en stödgrupp eller en psykolog
Det är inte något fel på dig för att du gör det. Du kan snarare lära dig en massa som får dig att förstå din bror mer och dina egna känslor. Du är inte ensam <3
 
3. Du "förlorar inte" bara för att du ger dig vika och ruckar på dina rutiner för hans skull
Jag vet. Det tar emot att sätta sin vilja åt sidan, men att ockupera badrummet och vägra låsa upp så han kan genomföra sin morgonrutin (och därmed starta ett tredje världskrig) är inte att vinna. Att anpassa sig är inte att förlora.

(null)

 4. Din mamma låter honom inte få sin vilja igenom oftare för att hon "curlar" för honom
Det suger att Hockeykväll går före Desperate Housewifes och att du aldrig vinner diskussionen om radiovolymen när ni åker bil. Det är dock inte på grund av att din mamma fjäskar för din bror, hon vet bara om att det egentligen inte är lika viktigt för dig som för honom.
 
5. Om ni spelar TP, på spåret, eller vad som helst egentligen, välj samma lag som honom
Låt dig inte luras av att han kan ha svårt att komma ihåg små skitsaker, det är fan omöjligt att vinna över honom på frågesporter. Han har stenkoll på ALLT.
 
Som jag skrev så har jag aldrig stött på någon som sagt att de också vuxit upp med ett syskon med autism. Men ni måste väl finnas där ute? Har ni upplevt samma som jag? Vore jätte intressant att höra!

(null)



Sandra L

Igenkänning, mycket bra inlägg. Kram ❤️

Svar: Tack det värmer att höra ❤️❤️
Lisa Billinger

Susanna

Härligt inlägg, tack för det! Jag kommer att visa det för min dotter som har en bror med Asperger.

Svar: Åh tack för dina fina ord, det värmer❤️❤️ ja gör det och pusha henne till att träffa/prata med andra om hur det är att vara syskon. Man bär på många frågetecken som barn och det kan ibland kännas ensamt. ett tips bara ❤️
Lisa Billinger

Vilma

Hej! Jag är 20 år och har en lillebror som är två år yngre än mig, som har autism. Så jag har också växt upp med syskon som har autism. Känner igen mig otroligt mycket i din text. Tack för att du delar med dig❤️❤️❤️

Svar: Åh det är jätteskönt för mig att höra att någon känner igen sig! Tack för att du kommenterar ❤️❤️❤️ kram!!
Lisa Billinger

Vilma

Hej! Jag är 20 år och har en lillebror som är två år yngre än mig, som har autism. Så jag har också växt upp med syskon som har autism. Känner igen mig otroligt mycket i din text. Tack för att du delar med dig❤️❤️❤️

Emmy

Hej, ville bara säga att jag känner igen mig så mycket i vad du skrev.
Jag är 25 år och min autistiska bror är idag 21.
Tack för ditt inlägg, vi är inte ensamma om denna uppväxt.

Svar: Åh tack för din kommentar. Känns så skönt att höra att man inte är ensam ❤️❤️
Lisa Billinger

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress